HALMSTAD – Han är känd för att drilla simmare till perfektion och för att ha stenkoll på klorhalterna. Men nu byter SK Laxens förre profil, Stefan Adlerborn, ut badbyxorna mot körkåpa. Som nybliven pensionär tar han nu ton som ledare för Kyrkans Ungdoms Kör – och han har redan infört en helt ny disciplin.
Efter åratal av trogen tjänst som verksamhetsansvarig på SK Laxen trodde de flesta att Stefan Alderborn skulle spendera sina pensionsdagar med att lugnt flyta med strömmen. Men icke. Under onsdagsmorgonen bekräftades det att Stefan kliver in som ideell ledare för K.U.K. (Kyrkans Ungdoms Kör).
”Mer tryck i lungorna”
Enligt källor nära församlingen har övergången från sportens värld till musikens varit… märkbar. Stefan själv menar att det finns stora likheter mellan ett hundrameters frisim och en krävande psalm.
”Det handlar om andningsteknik och mjölksyra i stämbanden. Jag märkte direkt att ungdomarna behövde mer ’go’. Nu kör vi uppvärmning med fjärilsim-rörelser i gångarna för att öppna upp bröstkorgen”, förklarar Stefan medan han stolt visar upp sin nya profiltröja.
Hårda krav på körmedlemmarna
Det ryktas även om att Stefan har infört en del nymodigheter som fått de mer traditionella kyrkobesökarna att höja på ögonbrynen:
Visselpipan är tillbaka: Inga fler mjuka pianotoner för att få uppmärksamhet. En skarp signal med visselpipan markerar nu när kören ska ställa upp på led.
Tidtagning på ’Halleluja’: Stefan sägs sitta med stoppur under övningarna för att se till att ingen ligger efter i tempot. ”Vi ska ner under 4 sekunder på refrängen”, ska han ha hörts ropa under gårdagens rep.
Obligatorisk dusch före rep: Av gammal vana kräver Stefan att alla körmedlemmar duschar och går genom fotbadet innan de beträder koret.
En förkortning som sticker ut
Valet av förening har också väckt en del munterhet. Tröjan, med den något iögonfallande förkortningen K.U.K., bär Stefan med ett stort leende.
”Man måste våga synas för att höras”, säger han kort.
Huruvida Stefan kommer att lyckas få ungdomskören att simma – förlåt, sjunga – hem några guldmedaljer återstår att se. Men en sak är säker: i Halmstads kyrkvärld är det ingen som längre vågar sjunga falskt när den gamle simmarbasen står vid taktpinnen.